Donya Modir – Saudiarabiens yngsta souschef

Hur skulle du beskriva situationen för blivande kvinnliga kockar i Saudiarabien – och vilka råd skulle du ge dem?

Vi ser en betydande modernisering i och med rörelsen för kvinnors jämställdhet, och framför allt anser jag att humankapitalet är Saudiarabiens nya valuta. 

Eftersom landet nu präglas av reformer och fokuserar på att genomföra Vision 2030 finns det inte längre någon ursäkt för bristande produktivitet. Det stöd som samhället visar och den stolthet som känns över att ha saudiska kvinnliga kockar i frontlinjen är hjärtvärmande och motiverande. 

Genom mitt arbete i loungerna på flygplatserna i Saudiarabien fick jag möjlighet att knyta kontakter och dagligen träffa hundratals människor från hela världen. När folk såg en ung kvinna som var tvåspråkig och hade goda kulturella kunskaper brukade de fråga mig: ”Var kommer du ifrån?”, och jag svarade: ”Åh, jag är härifrån”, vilket förvånade många av dem. Vi lever i en så liten värld där ryktet sprider sig snabbt, så folk känner igen dig och kommer alltid att minnas dig. 

Mitt råd till blivande kvinnliga kockar är att aldrig hålla tillbaka – ge er ut och omfamna ert yrke! Att arbeta i köket bakom kulisserna betyder inte att ni ska hållas undan och inte få erkännande för det ni gör. Kom ihåg att ni befinner er i en värld full av mångsidiga och läckra kulinariska upplevelser som inte bara lokalbefolkningen ser fram emot, utan hela världen också.

Det är utmaningarna som formar oss. Det finns inget som heter misslyckande, utan snarare: ”Jag gjorde ett misstag, jag har lärt mig något, och nu är jag redo att gå vidare.” Folk kommer att försöka underminera dig, men det är ett tecken på att du är på väg mot framgång. Det är upp till dig att strunta i det, att fokusera och växa ifrån den rädsla som du själv kan ha skapat på grund av andras inflytande. 

 

Vilka är de största utmaningarna du har ställts inför hittills under din kulinariska resa?

Att återvända till branschen med en formell utbildning och möta människor som har tagit sig fram i branschen enbart på egen hand. Dessutom människor som är oerhört envisa och övertygade om att det de gör är ”det rätta sättet”, samt människor som har mer erfarenhet och därför anser sig vara bättre än en själv – och som inte anser att andras åsikter är viktiga eller värda att lyssna på.

Jag har observerat den här typen av människor i över ett år nu. Jag försöker förbättra vissa saker, men jag kan bli avvisad bara för att de anser att jag saknar erfarenhet och för att jag bara är 22 år gammal. Jag ger råd och säger till folk att vissa åtgärder inte är att rekommendera, men de lyssnar inte, så de begår misstaget och förväntar sig sedan att jag ska rätta till det. 

Inblandning från andra avdelningar i vårt arbete kan vara en utmaning. I Schweiz fick jag min utbildning i gästfrihetens vagga, där jag fick ta del av så mycket; jag kunde lära mig något var jag än befann mig, oavsett om det var en liten restaurang, en Michelin-stjärnmärkt restaurang eller ett hotell. Jag insåg att det inte förekom någon inblandning i köket alls, såvida det inte var absolut nödvändigt. Varje avdelning arbetade självständigt och harmoniskt med de andra avdelningarna för att skapa den bästa möjliga miljön och upplevelsen, både för anställda och gäster.
Jag säger inte att jag presterar på toppen av min profession; vad jag försöker förmedla är att vissa människor ser ner på dig på grund av begränsningar som fastställdes för länge sedan, under ett annat decennium eller en annan era.

Vad eller vem inspirerade dig att välja en karriär inom matlagning?

Nja, inte min mamma. Hon avskyr att laga mat och tål absolut inte lukten av lök eller vitlök.

I vår kultur i Mellanöstern är det vanligt att ha en hushållerska och en kock som hjälper till i hemmet och sköter olika sysslor åt en. En dag bestämde sig min mamma för att avstå från deras tjänster och istället sköta hushållet själv, precis som hon hade blivit uppfostrad i den nordafrikanska kulturen. Det var när jag var omkring 14 år gammal. Sysslorna fördelades, och så blev jag husets kock.

Jag har alltid haft en passion för matlagning. Särskilt eftersom jag växte upp med att se min mormor i Tunisien laga mat åt hela familjen. Det var helt enkelt fascinerande att se hur en enda person kunde samla hela familjen runt ett bord och dela den roligaste sysselsättningen av alla – MAT. Det är det enda som aldrig sviker människor, oavsett tillfälle. God mat skapar alltid god stämning.

Du är den yngsta souschefen som Saudiarabien någonsin har haft. Hur har din utbildning och erfarenhet från CAAS hjälpt dig att nå denna framgång?

Det är tack vare min utbildning och erfarenhet som jag har kommit dit jag är idag. Det engagemang som var och en av våra kockar – eller snarare mentorer – visade oss gjorde verkligen skillnad. När jag började på CAAS var jag helt okunnig, till den grad att jag till exempel inte kunde skilja på en kockknivoch en urbeningskniv; för mig såg de alla likadana ut. 

Dessutom den enorma uppmärksamhet som CAAS ägnade åt att hjälpa mig att genomföra och fullfölja praktiken… det stod alltid högst upp på listan över viktiga mål, inte bara för mig utan för alla studenter. Det är verkligen det som har format mig till den person jag är idag.